Tillbaka
Idag fungerar det finska socialsystemet på ett väldigt trögt sätt; folk måste kämpa genom papperskrig och besök på FPA för att bevisa att de faktiskt är i behov av utkomststöd. Den fattiga måste redovisa på ett ytterst nedvärderande och generande sätt till socialskyddsarbetaren, kanske en före detta klasskamrat, om sina problem. På tvåtusentalet lever vi i ett oförutsägbart samhälle där somliga slumpmässigt blir framgångsrika, och somliga ej. Man vet aldrig då man plötsligt blir utan jobb och utkomst och faller ner på bar mark. Människor tvingas arbeta hårt, och frivilligt övertid för att säkra sin ställning, om inte det skulle vara så lyckligt att vi skulle ha en icke-behovsprövad grundinkomst.
Folk kräver inte saker som inte finns eller känns omöjliga; människor vill inte kunna flyga eftersom det är en omöjlighet. Därför måste även grundinkomsten tas upp på många olika plan för att visa att alternativet finns och ta upp det på ett sådant sätt att grundinkomsten verkar möjlig att uppnå. För att åstadkomma en stor politisk vilja är splittrade grupper tvungna att enas och organiseras tillsammans, och formulera saken i fråga så att den verkar intressant och lönsam. Diskussionen kan inte heller utgå från en arbetarklass. Arbetarklassen finns i teorin, men syns inte konkret på gatan och dessutom vill få identifiera sig med denna klass. Utgångspunkten bör istället vara skitjobb, löner och produktion. Med grundinkomst skulle individen ha mer tid att skapa idéer och tankar, tänka på sina val och tillsammans kunna organisera sig lokalt, för att med stödgrupper kunna satsa sin energi på relevanta problem, så som miljörelaterade frågor. Tillsammans kunde en lokal grupp till exempel jobba för att införa solenergi på området. David Harvey poängterar i sitt tal på World Social Forum 2010 att man måste fundera över strategier där den tredje sektorn skulle kunna samarbeta med lokala sociala rörelser och arbetare för att komma upp med någonting nytt. Harvey nämner också att vi behöver en explicit revolutionsteori anpassad till samtiden där han för fram en mångrevolutionär teori utgående från Marx syn på hur kapitalismen reste sig ur feodalismen. En kombination på alla plan behövs: teknologi, relationen till naturen, sociala relationer, kulturell förståelse av världen, produktion av saker och tjänster mm, institutionella och lagenliga arrangemang och ett dagligt liv som stöder social reproduktion. Värt att komma ihåg är även att möjligheterna finns i existerande relationer mellan dessa moment. Strategiska politiska interventioner inom och utom dessa områden styr gradvis in utvecklingen på en annorlunda stig. Detta är vad visa ledare och framåtblickande institutioner gör hela tiden, därför det är olönsamt att tänka att det är något fantastisk och extra utopiskt med ett sådant handlingssätt. Detta visar bara att det är möjligt.
Med en grundinkomst skulle folk ha större möjlighet att påverka arbetets utformning och öka prioriterandet av egna val. För att öka välmående skulle folk ha möjlighet att arbeta mindre som även skulle göra att arbete skulle fördelas jämnare över hela befolkningen. Enligt EVA:s nya värderings- och inställningsundersökning tycker 82 procent av folket att arbetets stress gör människorna utbrända och 40 procent av befolkningen skulle vara färdiga att ge upp en del av lönen för att få mer fritid. Välmående får inte byggas på endast förvärvsarbete, utan på det motsatta, att reducera arbetstimmarna. Detta hänger även ihop med målet om minskad användning av naturresurser.
Vad vi behöver är fortfarande de starka sociala rörelserna, nätverk och social media. Zizek, som även mången annan, poängterar att ”We are the ones we have been waiting for”. För tillfället är vissa förändringsprocesser på gång inom rörelserna. Det samhälleliga blir allt mer personligt och projekt prioriteras framom långa processer. Alltmer handlar om nätverk och autonomi och för många känns en lättaktivism mer greppbar än långvarig och tung aktivism. Att i ett smidigt paket kunna framföra en grundinkomst som är lätt att greppa utrustad med klara anvisningar för vad som skall göras vid vilken tidpunkt skall framkallas. När vi idag i stället för en central konflikt har att göra med en mångfacetterad uppsättning konflikter, av olika ursprung, bör man förknippa detta grundinkomstpaket med miljörörelsen och även med den förändrande vänstern.
Vägen till grundinkomst
30.04.2010
Olivia Penelope Maury funderar kring diskussionen om grundinkomst, om miljörörelsens roll, och varför diskussionen verkar stampa på ställe.
Vad krävs för att få igång en ordentlig diskussion och få denna att leda till konkreta förändringar, en storslagen brand eller stenkastning kanske? Hittills har väl föga annat hjälpt. Försök att få igång diskussionen om grundinkomst har blottats igen och tyder på vissa framsteg; diskussionen tas nu upp på olika håll, men har dessa diskussioner någon slagkraft?Idag fungerar det finska socialsystemet på ett väldigt trögt sätt; folk måste kämpa genom papperskrig och besök på FPA för att bevisa att de faktiskt är i behov av utkomststöd. Den fattiga måste redovisa på ett ytterst nedvärderande och generande sätt till socialskyddsarbetaren, kanske en före detta klasskamrat, om sina problem. På tvåtusentalet lever vi i ett oförutsägbart samhälle där somliga slumpmässigt blir framgångsrika, och somliga ej. Man vet aldrig då man plötsligt blir utan jobb och utkomst och faller ner på bar mark. Människor tvingas arbeta hårt, och frivilligt övertid för att säkra sin ställning, om inte det skulle vara så lyckligt att vi skulle ha en icke-behovsprövad grundinkomst.
Folk kräver inte saker som inte finns eller känns omöjliga; människor vill inte kunna flyga eftersom det är en omöjlighet. Därför måste även grundinkomsten tas upp på många olika plan för att visa att alternativet finns och ta upp det på ett sådant sätt att grundinkomsten verkar möjlig att uppnå. För att åstadkomma en stor politisk vilja är splittrade grupper tvungna att enas och organiseras tillsammans, och formulera saken i fråga så att den verkar intressant och lönsam. Diskussionen kan inte heller utgå från en arbetarklass. Arbetarklassen finns i teorin, men syns inte konkret på gatan och dessutom vill få identifiera sig med denna klass. Utgångspunkten bör istället vara skitjobb, löner och produktion. Med grundinkomst skulle individen ha mer tid att skapa idéer och tankar, tänka på sina val och tillsammans kunna organisera sig lokalt, för att med stödgrupper kunna satsa sin energi på relevanta problem, så som miljörelaterade frågor. Tillsammans kunde en lokal grupp till exempel jobba för att införa solenergi på området. David Harvey poängterar i sitt tal på World Social Forum 2010 att man måste fundera över strategier där den tredje sektorn skulle kunna samarbeta med lokala sociala rörelser och arbetare för att komma upp med någonting nytt. Harvey nämner också att vi behöver en explicit revolutionsteori anpassad till samtiden där han för fram en mångrevolutionär teori utgående från Marx syn på hur kapitalismen reste sig ur feodalismen. En kombination på alla plan behövs: teknologi, relationen till naturen, sociala relationer, kulturell förståelse av världen, produktion av saker och tjänster mm, institutionella och lagenliga arrangemang och ett dagligt liv som stöder social reproduktion. Värt att komma ihåg är även att möjligheterna finns i existerande relationer mellan dessa moment. Strategiska politiska interventioner inom och utom dessa områden styr gradvis in utvecklingen på en annorlunda stig. Detta är vad visa ledare och framåtblickande institutioner gör hela tiden, därför det är olönsamt att tänka att det är något fantastisk och extra utopiskt med ett sådant handlingssätt. Detta visar bara att det är möjligt.
Med en grundinkomst skulle folk ha större möjlighet att påverka arbetets utformning och öka prioriterandet av egna val. För att öka välmående skulle folk ha möjlighet att arbeta mindre som även skulle göra att arbete skulle fördelas jämnare över hela befolkningen. Enligt EVA:s nya värderings- och inställningsundersökning tycker 82 procent av folket att arbetets stress gör människorna utbrända och 40 procent av befolkningen skulle vara färdiga att ge upp en del av lönen för att få mer fritid. Välmående får inte byggas på endast förvärvsarbete, utan på det motsatta, att reducera arbetstimmarna. Detta hänger även ihop med målet om minskad användning av naturresurser.
Vad vi behöver är fortfarande de starka sociala rörelserna, nätverk och social media. Zizek, som även mången annan, poängterar att ”We are the ones we have been waiting for”. För tillfället är vissa förändringsprocesser på gång inom rörelserna. Det samhälleliga blir allt mer personligt och projekt prioriteras framom långa processer. Alltmer handlar om nätverk och autonomi och för många känns en lättaktivism mer greppbar än långvarig och tung aktivism. Att i ett smidigt paket kunna framföra en grundinkomst som är lätt att greppa utrustad med klara anvisningar för vad som skall göras vid vilken tidpunkt skall framkallas. När vi idag i stället för en central konflikt har att göra med en mångfacetterad uppsättning konflikter, av olika ursprung, bör man förknippa detta grundinkomstpaket med miljörörelsen och även med den förändrande vänstern.
