Partivänsterns nya miljölöften

30.04.2010

Valter Sandell funderar kring partivänsterns positiva tendenser och möjligheten till en framgångsrik miljöpolitik.

Det ligger mycket fokus på Vänsterförbundet för tillfället, och det handlar inte endast om partiets nya logo och slogan, utan också om partiets politiska linje. I Megafoni 1/10 skriver Anna Kontula och Tomi Kuhanen: ”vi påstår, att Vänsterförbundet lever i sitt största brytningsskede sen partiet grundades. Den strävar till att förflytta sig från att vara en borg som försvarar det gamla till ett radikalt alternativ i högerhegemonin.” (min övers.) Kontulas och Kuhanens artikel, som behandlar Vänsterförbundet ur ett generationsperspektiv är onekligen en av de intressantaste artiklarna om partiet som man skådat på länge. Skribenternas analys om att partiets dynamik styrs genom generationserfarenheter bäddar det för en rätt ljus syn på partiets framtid, då partiets unga generation är uppvuxen mitt bland prekarisering och ökade inkomstskillnader. Denna generation kommer inte att nöja sig med en ny grafisk profil och en ny slogan, de vill lyfta fram dagens motsättningar på ett mycket häftigare sätt än vad partiet gör idag.

Att Finlands fjärde största parti håller på att förändras är något som också är mycket intressant ur ett miljöperspektiv. Hurdan miljöpolitik kan den förnyade vänstern köra? Dags för lite spekulationer:

Ett problem som otaligt många miljökämpar har är deras tendens att marginalisera sig själv från samhället. Fokuset hos subjekt som skyddar miljön ligger oproportionerligt mycket i den individuella konsumtionen, och lämnar produktionen i skymundan. Det här distanserar från politiska realiteter och skapar en opolitisk sfär, eftersom identitets- aktivism knappast är politiskt relevant.

Här har Vänsterförbundet en obemannad zon: produktionen och omstruktureringen av den. Vänstern skall inte marginalisera sig själv och glida in i livsstils- aktivism, tvärtom. Kapitalismens kris har öppnat vägar för nya vänsterteorier som kan utmana högerhegemonin. Medan andra partier i sin miljöpolitiska agenda utgår från att den kapitalistiska produktionen måste förändras till en grön variant, måste vänstern komma med ett rödgrönt, trovärdigt eko- socialistiskt alternativ. Och då måste vänsterns miljöpolitiska agenda utgå från produktionen.

Vänstern har länge haft ett problem med försiktighet, och har inte kunnat nämna sina politiska motståndare. Den tiden är förbi, nu måste motsättningarna lyftas upp på kartan – igen. Miljökrisen kommer inte att lösas innan vänsterns kris är löst. Kapitalism är ett system som helt enkelt inte ryms på en begränsad planet – hur grön den än modifieras.

Det här betyder ändå givetvis inte, att vi nu kan skåla i champagne och dansa för att kapitalismen är över! Det här misstaget har många aktörer redan gjort, men analysen är inte så trovärdig. Fastän kapitalet inte har oändligt med utrymme här, betyder det inte att den åker bort frivilligt – tvärtom. Den kommer att bita sig fast i allt inom räckhåll. Hur trevligt det än skulle vara att förflytta sig i eko- anarkistisk anda till ett litet idyllsamhälle var alla odlar ekologisk timjan.

Vänstern och dess miljöpolitik är i förändring, men för att få en helhetsbild av processen måste man först fråga sig var Vänsterförbundets miljöpolitiska linjedragningar står idag, i jämförelse med t.ex. Centern och De gröna? Den frågan låter vi Suomen Luonnonsuojeluliittos energiansvariga svara på. Så här kommenterade han Vänsterförbundets linje, som fick överlägset mest poäng i Vihreä Lankans jämförelse:

”Den här gillar jag mest. Den är klar och innehåller många konkreta förslag. Av dessa förslag är endast få i konflikt med Suomen Luonnonsuojeluliitto.” (min övers.)

Vihreä Lanka 11.3.2010: Puolueet kaipaavat nyt järjestöjen apua politiikan tekemiseen

Megafoni 1/10: Vasemmiston sukupolvet