Tillbaka
Så var kan man idag hitta de sångerna? För mig är svaret överallt, musiken har bara ändrat form. Från en kör som sjunger visor har det ändrats till en arg man utrustad med en beat och en mikrofon. Genremässigt är det hip-hopen som tagit över vänstermusiken, med hundratals artister som pekar där var det svider. Tidigare handlade det om intrenationell solidaritet, det gör det ännu också, men i dagens globaliserade värld ”där allting ju redan är så bra” biter det dubbelt så hårt när någon välformulerat förklarar just precis hur åt skogen allt är i sin hemkommun. Den moderna vänsterns musik har inte försvunnit den är bara inte lika rumsren som tidigare. Den har blivit mer personlig. Bara för att någon har röda ideal betyder inte nödvändigtvis att den delar åsikt om hur man borde förhålla sig till poliser.
Hip-hop som genre är problematisk eftersom den till sin natur inte skyggar för att vara ful i mun. Såklart, det sågs knappast på med blida ögon då Agit Prop sjunger om till exempel kamrat Viljanen, men när Julma Henri rappar ”Jag ska köra din volvo in i ditt egnahemshus och äta din golden retriver.” blir det en helt annan slags spänning. Det som borde göras nu är att anamma den nya musik som finns och görs och använda den.
Från Agit Prop till Julma-Henri
30.04.2010
Josef Donner söker danssteg till revolutionen! Han skriver om vänstermusikens förändring, om hur man tidigare sjöng om internationell solidaritet och idag mer om personliga erfarenheter.
Är man vänsterinriktad och lever idag har man garanterat hört många fina kampsånger, kampsånger som är skrivna minst trettio/fyrtio år sedan. Det betyder inte att de inte skulle vara akutella ännu idag, det är de minsann, men det finns ett problem. Imagemässigt fungerar de inte mera. Jo, det finns många som lyssnar på dem ännu, men jag har svårt att se sångerna fylla någon ungdoms iPod. Deras tid är förbi och man måste börja tänka om. Vänstern har det redan tillräckligt dåligt ställt utan att sakna moderna kampsånger, sånger som berör, sånger som får folk att lyssna.Så var kan man idag hitta de sångerna? För mig är svaret överallt, musiken har bara ändrat form. Från en kör som sjunger visor har det ändrats till en arg man utrustad med en beat och en mikrofon. Genremässigt är det hip-hopen som tagit över vänstermusiken, med hundratals artister som pekar där var det svider. Tidigare handlade det om intrenationell solidaritet, det gör det ännu också, men i dagens globaliserade värld ”där allting ju redan är så bra” biter det dubbelt så hårt när någon välformulerat förklarar just precis hur åt skogen allt är i sin hemkommun. Den moderna vänsterns musik har inte försvunnit den är bara inte lika rumsren som tidigare. Den har blivit mer personlig. Bara för att någon har röda ideal betyder inte nödvändigtvis att den delar åsikt om hur man borde förhålla sig till poliser.
Hip-hop som genre är problematisk eftersom den till sin natur inte skyggar för att vara ful i mun. Såklart, det sågs knappast på med blida ögon då Agit Prop sjunger om till exempel kamrat Viljanen, men när Julma Henri rappar ”Jag ska köra din volvo in i ditt egnahemshus och äta din golden retriver.” blir det en helt annan slags spänning. Det som borde göras nu är att anamma den nya musik som finns och görs och använda den.
