Tillbaka
Bland det lättaste och minst krävande är att hitta någon eller något att skylla på, och måltavlor finns det så att det understa ruttnar. Onda fabriker, fattiga, rika eller bara samhället i största allmänhet. Vad man än väljer att skylla på, så finns det en sak som inte ändras. Det är dyrt och tidskrävande att vara miljövänlig. Det finns en obalans mellan dem som kan påverka med sina tillgångar och dem som inte kan. De rika som har potential att leva ett miljövänligare liv gör inte det. Istället fortsätter de att konsumera stora mängder och gottar sig åt de trevliga små miljölapparna på alla fina produkter de köper. Det är för lätt att köpa sig ren. Folk borde inte få gott samvete bara för att de har bytt ut alla lampor i huset till den energisparande varianten, eller för att de sorterar sitt avfall på fyra olika sätt. Det borde vara en självklarhet. Det spelar heller ingen roll om bilen man kör är en hybrid om det ändå står en Range Rover i garaget. Nu när den gröna rörelsen har blivit rumsren och faktiskt har lyckats med att få fram sitt budskap, är det viktigare än någonsin att var och en gör så gott han kan.
Sist och slutligen handlar det om lättja, men om man nu en gång bor in ett högteknologiskt designcentrum till land borde man ändå lyckas satsa tillräckligt och klara av att leva miljövänligt.
Det dåliga samvetet
12.04.2010
Josef Donner som är abiturient i Tölö gymnasium skriver om reklamernas gröna budskap.
I dag räcker det att man går ut på gatan, så blir man bombaderad av reklam på hur man skulle kunna leva grönare: ”Det bättre alternativet”. Hur just du, med dina dagliga val hjälper till att göra planeten till en bättre plats. I något skede blir man bedövad för budskapet och man orkar inte lyssna mera. Men någonstans inne i var och en ekar det en liten torr, grå röst, det dåliga samvetet. Man fortsätter då med att försöka berättiga sitt dåliga samvete. Hur man gör det skiljer sig stort.Bland det lättaste och minst krävande är att hitta någon eller något att skylla på, och måltavlor finns det så att det understa ruttnar. Onda fabriker, fattiga, rika eller bara samhället i största allmänhet. Vad man än väljer att skylla på, så finns det en sak som inte ändras. Det är dyrt och tidskrävande att vara miljövänlig. Det finns en obalans mellan dem som kan påverka med sina tillgångar och dem som inte kan. De rika som har potential att leva ett miljövänligare liv gör inte det. Istället fortsätter de att konsumera stora mängder och gottar sig åt de trevliga små miljölapparna på alla fina produkter de köper. Det är för lätt att köpa sig ren. Folk borde inte få gott samvete bara för att de har bytt ut alla lampor i huset till den energisparande varianten, eller för att de sorterar sitt avfall på fyra olika sätt. Det borde vara en självklarhet. Det spelar heller ingen roll om bilen man kör är en hybrid om det ändå står en Range Rover i garaget. Nu när den gröna rörelsen har blivit rumsren och faktiskt har lyckats med att få fram sitt budskap, är det viktigare än någonsin att var och en gör så gott han kan.
Sist och slutligen handlar det om lättja, men om man nu en gång bor in ett högteknologiskt designcentrum till land borde man ändå lyckas satsa tillräckligt och klara av att leva miljövänligt.
