Tillbaka
Att placera de gröna värdena i ett klassperspektiv är en intressant fråga. Alla ska vara medvetna och gröna idag, den ökade medvetenheten är ett som ett mantra som speciellt de mera bemedlade i samhället tagit till sig. Konsekvensen av detta blir att det skapas en sorts klass kring att vara ekologisk och medveten med stort M. En möjlighet att se ner på andra som inte har detta privilegium och därmed också ett självbedrägeri om att vara mera miljömedveten än andra utan att inse att utgångspunkten är ett sorts privilegium. Medvetenheten kanske växer i takt med att man med en viss ekonomisk frihet kan göra olika skenekologiska val men det verkliga klimatavtrycket minskar inte med sådana fjuttiga åtgärder. I det fallet är antagligen låginkomsttagare mera ekologiska då en låg inkomst ofta innebär mindre konsumtion i allmänhet, oavsett hur denna konsumtion sker. Kritiken riktas alltför ofta mot de svaga och utslagna i samhället, att de med sin bristande medvetenhet köper ”fel produkter”, bor på ”fel ställen” osv. A och o när det kommer till miljövänlighet, åtminstone på individuell nivå är nämligen inte hur och vad man konsumerar utan helt enkelt hur mycket. Det spelar förhållandevis liten roll vilken specifik produkt inom urvalet av ett antal produkter som konsumeras, vem som gör det och med vilka avsikter, nyanserna mellan vad som är ”ekologisk konsumtion” och vad som inte är det är så små att de aldrig uppväger minimerad konsumtion. Och minimerad konsumtion allmänt taget uppnås oftare av dem som helt enkelt inte har råd att konsumera än de som har det. Den som konsumerar mest är fortsättningsvis den som är mest destruktiv även om konsumtionen överslätas med så att säga mindre skadliga produkter. Att köpa en ny miljövänlig bil när man redan har en är inte nödvändigtvis mera ekologiskt. Det finns en viss motstridighet överhuvudtaget med att konsumera ekologiska produkter.
Strålkastarna borde därför riktas mot den klara kunskap som används som maktvapen och det ses som någonting som borde bekämpas istället för att lägga skulden på dem som är mindre upplysta i dessa frågor och därtill mindre självbedragande. Miljöfrågor har plötsligt mera blivit en fråga om självhävdelse och maktutnyttjande och inte längre om vem som verkligen, på riktigt utsätter miljön för minst skada, medvetet eller inte.
Den nya ekoklassen
12.04.2010
Elsa Westerlund, som studerar i gymnasiet Lärkan för andra året, skriver om gröna konsumtionsval ur ett klassperspektiv.
Många människor förnekar existensen av klass. Vårt samhälle idag är så individualistiskt att klasser i traditionell bemärkelse inte finns längre påstås det. Kanhända inte i samma form som i 1800-talets ståndssamhälle men grupperingar till följd av en maktkamp gällande kunskap och ekonomi finns ändå mycket tydligt i vårt samhälle. Individualismen kanske på ett sätt bara ökar behovet av att klassificera människor för att få klarhet i den sociala verkligheten. Klassificeringarna blir här yliga och snabba, bl.a. utgående från exempelvis yttre attribut såsom kön, etnicitet, ålder som sedan ofta associeras med inkomstnivå, utbildning osv. Listan kan göras oändligt lång men klassificeringen tycks vara någonting ganska påtagligt i vårt finländska samhälle, trots att den inte alltid tar de direkta, traditionella formerna och uttrycken.Att placera de gröna värdena i ett klassperspektiv är en intressant fråga. Alla ska vara medvetna och gröna idag, den ökade medvetenheten är ett som ett mantra som speciellt de mera bemedlade i samhället tagit till sig. Konsekvensen av detta blir att det skapas en sorts klass kring att vara ekologisk och medveten med stort M. En möjlighet att se ner på andra som inte har detta privilegium och därmed också ett självbedrägeri om att vara mera miljömedveten än andra utan att inse att utgångspunkten är ett sorts privilegium. Medvetenheten kanske växer i takt med att man med en viss ekonomisk frihet kan göra olika skenekologiska val men det verkliga klimatavtrycket minskar inte med sådana fjuttiga åtgärder. I det fallet är antagligen låginkomsttagare mera ekologiska då en låg inkomst ofta innebär mindre konsumtion i allmänhet, oavsett hur denna konsumtion sker. Kritiken riktas alltför ofta mot de svaga och utslagna i samhället, att de med sin bristande medvetenhet köper ”fel produkter”, bor på ”fel ställen” osv. A och o när det kommer till miljövänlighet, åtminstone på individuell nivå är nämligen inte hur och vad man konsumerar utan helt enkelt hur mycket. Det spelar förhållandevis liten roll vilken specifik produkt inom urvalet av ett antal produkter som konsumeras, vem som gör det och med vilka avsikter, nyanserna mellan vad som är ”ekologisk konsumtion” och vad som inte är det är så små att de aldrig uppväger minimerad konsumtion. Och minimerad konsumtion allmänt taget uppnås oftare av dem som helt enkelt inte har råd att konsumera än de som har det. Den som konsumerar mest är fortsättningsvis den som är mest destruktiv även om konsumtionen överslätas med så att säga mindre skadliga produkter. Att köpa en ny miljövänlig bil när man redan har en är inte nödvändigtvis mera ekologiskt. Det finns en viss motstridighet överhuvudtaget med att konsumera ekologiska produkter.
Strålkastarna borde därför riktas mot den klara kunskap som används som maktvapen och det ses som någonting som borde bekämpas istället för att lägga skulden på dem som är mindre upplysta i dessa frågor och därtill mindre självbedragande. Miljöfrågor har plötsligt mera blivit en fråga om självhävdelse och maktutnyttjande och inte längre om vem som verkligen, på riktigt utsätter miljön för minst skada, medvetet eller inte.
