Konsumtionsval räcker inte, ny politik behövs

04.03.2010

av Elsa Westerlund

För ett par år sedan genomsyrades allt vad produktion heter av ekologiska trender, -kläderna, -maten, -tekniken allting skulle vara ekologiskt och rättvisemärkt. Ekochic hette det och man talade om att ekologiskt var det nya svarta och hur omodernt det var med överkonsumtion. Ett stort antal företag hoppade på trenden och hade exempelvis klädkollektioner gjorda av ekologiskt bomull, hycklande i detta ska vi inte ens tala om. Nu, år 2010, ser vi fortfarande samma mönster, men när det kommer till storföretagen förekommer det inte alls i samma utsträckning. Plötsligt känns ekotrenden lite förlegad, även om den är ständigt närvarande som en skugga i bakgrunden men hur motsägelsefullt det än må låta så säljer den helt enkelt inte lika bra längre.

Trendernas obeständighet och företagens vilja att förtjäna pengar på dessa ytligt sett ”goda värden” i form av ekoprodukter är fullständigt uppenbara och t.o.m. de allra mest miljöförstörande, flygbolagen, marknadsför nya, ekologiska resor. Detta är således i hög grad en bidragande faktor till varför individuella konsumtionsval inte på långt när räcker för att få en verklig förändring till stånd. Man luras helt enkelt från en konsumtionskultur in i en annan och produktionen fortsätter på samma destruktiva, förstörande sätt trots att små modifikationer gjorts. Vi kommer liksom aldrig ur det faktum att det samhälle vi lever i uttryckligen gynnas av produktion som i sin tur gynnas av effektivitet vilket som känt inte är det mest miljövänliga. Vi strävar hela tiden efter ytterligare effektivitet och ekonomisk tillväxt och den mentaliteten lär inte ändras bara genom fjuttiga ändringar vad gäller konsumtionsval. Men hur kan detta lösas? Det har talats om ett behov av avstanning, långsamhet och en hämning av vår konsumtionshets och många föreslår en upplevelseindustri och istället för en som endast grundar sig på produktionen av varor. Detta är emellertid ganska problematiskt då det tyvärr är endast vissa förunnat då detta kräver en viss ekonomisk och social trygghet och därför inte direkt har någonting med individuella val att göra. Detta idealiseras helt enkelt väldigt detta lätt och förutsättningarna för att nå dessa ”upplevelser” som en symbol för någon sorts långsamhet är mycket begränsade och man förbiser ofta varuindustrins närvaro i det hela.

Det talas oändligt mycket om hur den lilla människan kan göra någonting för miljön, genom exempelvis miljömedvetna konsumtionsval, en ”ingen kan göra allting men alla kan göra någonting”-mentalitet råder. Visserligen är detta en bra början, men att intala sig att man verkligen gör någonting stort för miljön genom att reglera sina konsumtionsval är naivt. Det kan i slutändan leda till att produktionen snarare gynnas än trappas ner, vilket var den ursprungliga avsikten. Produktionen av varor i vårt samhälle grundar sig nämligen på att skapa behov efter behov hos oss så att vi ska kunna konsumera mera, mera och mera i oändlighet. Att då göra små modifikationer i frågan om produktionssätt och metoder hjälper inte i längden, utan leder i stället nästan till ett uppsving av vår konsumtionskultur och fyller den med omåttligt självbedrägeri i form av ett ytligt stillande av vårt ekologiska samvete. Vår konsumtionskultur när sig fortsättningsvis på samma bränsle som tidigare, hur mycket man än försöker göra den mera ekologisk. Produktionen kanske blir bättre, mera skonsam för miljön men i grund och botten når vi ingenting eftersom hela grund aldrig kommer att totalsaneras genom små ändringar mot det bättre inom den rådande politiken. Marknadsföringen av dessa nya "ekologiska produkter" kommer fortsättningsvis att vilja förtjäna så mycket pengar som möjligt och i bästa fall ens bry sig ett litet dugg om miljön. Högst troligen kommer inte miljön på allvar att beaktas utan används som ett marknadsknep för ytterligare försäljning.

Vad vi nu behöver är en helt ny politik i frågan om produktion och konsumtion för att minimera tärandet av miljön. Det som gjort hittills är på väg åt rätt hål men vi behöver en ny, heltäckande plan över framtidens produktion och konsumtionskultur som alla kan ta del av, styrd av en politik som inte grundar sig på produktion efter skapade behov. Det finns nog av verkliga behov redan, miljön klarar sig utan de skapade.

Elsa Westerlund,
Gymnasiestuderande