Tillbaka
Även Samlingspartiet har tagit vänsterns svaghet i akt, och gick till valkampanj med ”Arbetarnas president Sauli Niinistö” i presidentvalet 2006 och under kommunalvalet 2008 använde samma parti den klassiska frasen från Karl Marx och Friedrich Engels Det kommunistiska partiets manifest. Plötsligt hade ”Förenen eder” blivit ett borgerligt slagord.
Och nej, mitt syfte är inte att likställa Samlingspartiet och Sannfinländarna. Exemplifierar bara.
Men har vi inte ett liknande fenomen på gång inom den gröna rörelsen? Medan Samlingspartiet citerar Karl Marx och lyckas dra politisk nytta av det, byter aktivisternas stora fiende McDonald’s sin röda bakgrund till grön och säljer eko-kaffe till förmån för regnskogarna. Coca-Cola rider på Hopenhagen- sloganen och säljer ”A Bottle of Hope”, och så vidare. Det finns oändligt med liknande exempel. Eller som Slavoj ˇi˛ek uttryckte sig under hans Helsingfors- visit:
”Under 90- talet var vi tvungna att kasta sten på McDonald’s fönster för att visa att vi inte gillar dem. Idag räcker det med att köpa något från vilket storföretag som helst, eftersom det ändå går 1 cent till välgörenhet, skogar, klimatet eller liknande.”(min övers.)
Kapitalismen försöker upprätthålla en grön fasad, men förlorar i trovärdighet. Att kapitalet, med sin strävan till bottenlös tillväxt, skulle kunna hantera den rådande ekologiska krisen är en omöjlig ekvation, trots vissa gröna framsteg inom teknologin. Tadzio Mueller formulerar sig så här i hans omtalade 20 teser mot grön kapitalism:
”Grön Kapitalism kommer inte att utmana energibolagens, flygbolagens och bilindustrins makt, dvs. de största producenterna av växthusgas. Istället kommer dessa aktörer att bli översköljda med subventioner i syfte att garantera en acceptabel profitnivå under omställningen till symboliska ekologiska justeringar. Justeringar som i vilket fall kommer vara för lite och för sent.”
Att kapitalismen lyckats sminka sig grön är ett resultat av en tandlös grön rörelse med interna konflikter. Institutionaliserade miljöorganisationer, små radikala fraktioner, teknokrater och hippies utgör en massa som inte har något annat gemensamt än att alla vrider på sig samtidigt när amerikanerna skövlar skog i Avatar. Och medan rörelsen varit alldeles uppslukad av 3D- effekterna, har kapitalet kunnat genomföra en fasadrenovering i lugn och ro.
Rörelsen består av ett märkligt sammelsurium med representation från medelklasspappor som kör sina barn till hockeyträningarna, till halvskumma insurrektionella anarkister som bränner köpcenter ibland. Rörelsen måste hitta fler gemensamma nämnare för att undvika att splittras i mindre och mindre fraktioner. Bort från flummigt prat om naturens egenvärde, bort från moraliserande toner och bort från mönstret där man skövlar över allt ansvar till ”rätta” auktoriteter. Den gröna rörelsen skall peka ut fiender, och här erbjuder den gröna kapitalismen sig själv silverfat – men det verkar vara svårt att bestämma om man vill försöka göra kapitalismen hållbar eller sikta mot ett systemskifte. Följaktligen blir otaliga linjedragningar och ställningstaganden av gröna grupperingar abstrakta och till och med lite mystiska. Vad betyder till exempel ”protest mot konsumtionssamhället” eller ”strävan mot en ekonomi med respekt för naturens egenvärde”? Och vem vill man egentligen rikta sig mot?
Avslutningsvis ett längre citat från Dagens Nyheter (12.1) var Sverkar Lenas skriver följande om Avatar och tidskriften Turbulence:
”Frågan är vad det säger om världsordningens tillstånd att världens just nu mest sedda film – producerad i det globala imperiets hjärta – förmedlar misstro på systemet?
”Vi är fångade i ett tillstånd av limbo”, skriver den internationella tidskriften Turbulence (nr 5/2009) i ett massivt manifest i sitt senaste nummer. Limbo, tomrummet, syftar på avsaknaden av ideologisk kärna i systemets centrum. Trots att nyliberalismen krisat i nära två år sitter nyliberaler kvar vid makten. Banker och storföretag har nationaliserats, inte för att förändra ett odugligt system, utan för att bevara det. En grön ekonomi har lanserats, inte för att stöpa om en destruktiv ekonomi, utan för att rädda den. Allt har förändrats för att allt ska förbli likadant.”
Valter Sandell
Civiltjänstgörare
Interna konflikter och Avatar
04.03.2010
av Valter Sandell
Högerpartier i Finland har som en följd av vänsterns svaghet lyckats ta över begrepp, symboler och jargong som traditionellt varit en del av vänstern. Populisterna lockar arbetare i många länder, och även i Finland ser vi hur arbetare röstar på Sannfinländarna. I YLE:s radionyheter vid tröskeln till kommunalvalet sades det att Sannfinländarna understöds speciellt av låginkomsttagare och personer som är kritiska mot kapitalismen. Då borde varningssignalen tjuta.Även Samlingspartiet har tagit vänsterns svaghet i akt, och gick till valkampanj med ”Arbetarnas president Sauli Niinistö” i presidentvalet 2006 och under kommunalvalet 2008 använde samma parti den klassiska frasen från Karl Marx och Friedrich Engels Det kommunistiska partiets manifest. Plötsligt hade ”Förenen eder” blivit ett borgerligt slagord.
Och nej, mitt syfte är inte att likställa Samlingspartiet och Sannfinländarna. Exemplifierar bara.
Men har vi inte ett liknande fenomen på gång inom den gröna rörelsen? Medan Samlingspartiet citerar Karl Marx och lyckas dra politisk nytta av det, byter aktivisternas stora fiende McDonald’s sin röda bakgrund till grön och säljer eko-kaffe till förmån för regnskogarna. Coca-Cola rider på Hopenhagen- sloganen och säljer ”A Bottle of Hope”, och så vidare. Det finns oändligt med liknande exempel. Eller som Slavoj ˇi˛ek uttryckte sig under hans Helsingfors- visit:
”Under 90- talet var vi tvungna att kasta sten på McDonald’s fönster för att visa att vi inte gillar dem. Idag räcker det med att köpa något från vilket storföretag som helst, eftersom det ändå går 1 cent till välgörenhet, skogar, klimatet eller liknande.”(min övers.)
Kapitalismen försöker upprätthålla en grön fasad, men förlorar i trovärdighet. Att kapitalet, med sin strävan till bottenlös tillväxt, skulle kunna hantera den rådande ekologiska krisen är en omöjlig ekvation, trots vissa gröna framsteg inom teknologin. Tadzio Mueller formulerar sig så här i hans omtalade 20 teser mot grön kapitalism:
”Grön Kapitalism kommer inte att utmana energibolagens, flygbolagens och bilindustrins makt, dvs. de största producenterna av växthusgas. Istället kommer dessa aktörer att bli översköljda med subventioner i syfte att garantera en acceptabel profitnivå under omställningen till symboliska ekologiska justeringar. Justeringar som i vilket fall kommer vara för lite och för sent.”
Att kapitalismen lyckats sminka sig grön är ett resultat av en tandlös grön rörelse med interna konflikter. Institutionaliserade miljöorganisationer, små radikala fraktioner, teknokrater och hippies utgör en massa som inte har något annat gemensamt än att alla vrider på sig samtidigt när amerikanerna skövlar skog i Avatar. Och medan rörelsen varit alldeles uppslukad av 3D- effekterna, har kapitalet kunnat genomföra en fasadrenovering i lugn och ro.
Rörelsen består av ett märkligt sammelsurium med representation från medelklasspappor som kör sina barn till hockeyträningarna, till halvskumma insurrektionella anarkister som bränner köpcenter ibland. Rörelsen måste hitta fler gemensamma nämnare för att undvika att splittras i mindre och mindre fraktioner. Bort från flummigt prat om naturens egenvärde, bort från moraliserande toner och bort från mönstret där man skövlar över allt ansvar till ”rätta” auktoriteter. Den gröna rörelsen skall peka ut fiender, och här erbjuder den gröna kapitalismen sig själv silverfat – men det verkar vara svårt att bestämma om man vill försöka göra kapitalismen hållbar eller sikta mot ett systemskifte. Följaktligen blir otaliga linjedragningar och ställningstaganden av gröna grupperingar abstrakta och till och med lite mystiska. Vad betyder till exempel ”protest mot konsumtionssamhället” eller ”strävan mot en ekonomi med respekt för naturens egenvärde”? Och vem vill man egentligen rikta sig mot?
Avslutningsvis ett längre citat från Dagens Nyheter (12.1) var Sverkar Lenas skriver följande om Avatar och tidskriften Turbulence:
”Frågan är vad det säger om världsordningens tillstånd att världens just nu mest sedda film – producerad i det globala imperiets hjärta – förmedlar misstro på systemet?
”Vi är fångade i ett tillstånd av limbo”, skriver den internationella tidskriften Turbulence (nr 5/2009) i ett massivt manifest i sitt senaste nummer. Limbo, tomrummet, syftar på avsaknaden av ideologisk kärna i systemets centrum. Trots att nyliberalismen krisat i nära två år sitter nyliberaler kvar vid makten. Banker och storföretag har nationaliserats, inte för att förändra ett odugligt system, utan för att bevara det. En grön ekonomi har lanserats, inte för att stöpa om en destruktiv ekonomi, utan för att rädda den. Allt har förändrats för att allt ska förbli likadant.”
Valter Sandell
Civiltjänstgörare
