Tillbaka
Vi kan konstatera att det inte räcker att göra saker miljövänligare, utan vi måste göra miljövänliga saker. Ett exempel är hybridbilar. Att producera hybridbilar i stället för vanliga frigör oss inte från den bilcentrerade samhällsstrukturen som är omöjlig att göra miljövänlig. Detta betyder att en hel del av miljörörelsens ”miljötips” som presenteras som lösningar är otillräckliga och till och med farliga. Om någon människa gör några av dem känner hon att hon gjort sitt. Samtidigt inser människor lätt att återvinning inte räddar klimatet, gapet mellan problemet och lösningarna som erbjuds är för stort. Vi behöver ett systemskifte. Men hur gör man ett systemskifte?
Vi kan sluta producera produkter. För vi vill inte ha produkter. Egentligen. Vad vi vill ha är den nyttan som produkten erbjuder. Både i fråga om praktisk nytta och social status. Vi vill inte ha kylskåp. Vi vill ha kall öl. Om vi kan få kall öl enkelt och billigt, utan kylskåp, kommer vi inte att sakna kylskåpet. Vi skall producera tjänster, inte produkter. Vardagliga exempel är bibliotek, gym, videouthyrning och taxibilar. Vi kan göra det miljövänliga alternativet intressantare både ekonomiskt och socialt.
Det vi skall producera är tjänster. Hur blir det miljövänligare om något görs som en tjänst? Huvudsakligen får man inbesparingar genom att produkter används effektivare (en borrmaskin används i medeltal 20 minuter av sin livstid), och därmed behövs färre produkter. Utöver det innebär produktion av tjänster att den som erbjuder tjänsten har i sitt intresse att minimera kostnaderna för den. Därmed leder det till att användningen av materia minimeras. Medan tvättmaskinsförsäljaren har i sitt intresse att sälja dig så många tvättmaskiner som möjligt, så är det i tvätteriets intresse att använda samma tvättmaskin så länge som möjligt. Om samma enhet skall producera varan, äga den och ansvara för återanvändningen (som med kopieringsmaskiner i vissa fall), blir det mycket intressant att producera varor som håller, och som är lätta att reparera samt enkla att återanvända.
Produktion av service är effektivast att ordna i städer, där är användarunderlaget stort. Desto tätare människor bor, desto lättare är det att erbjuda tjänster. Ju mera tjänster det erbjuds, ju lättare är det att bo tätt. Genom att kunna njuta av parkområden, hålla fester i hyrlokaler med kök, arbeta på arbetspunkter och njuta av kulturutbud, behöver man inte ett stort kök och vardagsrum, arbetsrum, egen gård eller hobbyutrymmen i sitt eget hem. Man kan bo i mindre lägenhet och därmed har man mera pengar att finansiera användningen av tjänster.
Två stora utmaningar för en ekonomi som består av att låna och inte att äga är praktiken av systemet och psykologin av ägande. Först den praktiska. När servicenätverket eller tjänsten inte finns tar det mycket tid och energi att låna saker. Det är också en risk att låna saker åt någon man inte känner om det inte finns någon garanti för att få den tillbaka hel. Samtidigt leder konstant effektivering av varuproduktionen till att varor blir billigare i förhållande till arbetstid hela tiden. För att överkomma denna utmaning måste man börja bygga upp enkla och robusta lånesystem - det går, som exemplen ovan visar. Potentialen att utveckla systemen tack vare nätverk och datorer är hittills nästan helt oanvänt.
Hur ett fungerande lånesystem ser ut kan variera mycket. För ett spännande inhemskt exempel, gå till www.kuinoma.fi. På Kuinoma kan vem som helst sätta upp sina produkter som andra sedan kan hyra. Om du t.ex. har dyr utrustning för fotografering som du inte behöver hela tiden, då kan någon annan dra nytta av den, utan att måsta köpa eget. Medan du själv inte förlorar på det. Ett annat exempel skulle vara att låna verktyg från ett verktygsbibliotek.
Nyckeln är Manzinis begrepp ”enabling solutions”, lösningar som möjliggör och förstärker människors aktörskap i en systematiserad värld. Tjänsten skall fungera som en plattform som gör människors liv lättare och bättre. Formen skall göra det enkelt att dela på resurser, så som energi, material, tid, kunskap, mjukvara, utrymme eller mat.
Den psykologiska barriären skapas av att marknadsföring i dagens läge går ut på att du blir lyckligare av att äga saker. Det måste bli åtråvärt att utnyttja service, inte att äga något. Det engelska företaget life/work har utvecklat begreppet ”service avundsjuka”, med sloganen ”du är vad du använder....inte vad du äger”. Man måste kunna visa vem man är, vilken status man har och vilken grupp man hör till med den service man utnyttjar.
En stor potential i produkt-service system är att de skapar nya nätverk i samhället. Servicen kan vara ägd av en organisation, förening eller annan sammanslutning. Detta kan ge människor kontroll över sina liv (sin mat, sin energi, sin omgivning, sin trafik). Tänk er en byggnad, vi kallar den användningscenter, i mitten av en livlig stadsdel, där du kan låna allt från verktyg till hobbyutrustning, plocka upp din låda närproducerad ekomat, tvätta kläder, ordna tillställningar, låna en bil och så vidare, allt på ett enkelt sätt ordnat så att man själv inte måste stressa med att äga allt. Det är ett sätt att ordna tillgång till vardagliga gods, genom att dela på tingen i en organiserad form, och därmed uppnå en högre levnadsstandard.
För att kunna skapa en förändring måste man ha förståelse av nuläget och en vision av framtiden. Båda dessa måste utvecklas vidare i miljörörelsen. Och sätten som dessa kommuniceras utåt måste bli mera inspirerande och klarare. Det som du alltså kan göra är inte att göra förändringar hemma och föra ut rosket utan att bygga upp ett socialt nätverk av serviceproduktion. Detta skall inte göras utan att man även inser behovet av samhällelig förändring på politisk nivå. För att göra ett miljövänligt och socialt rättvist, men framförallt ett lyckligt samhälle måste vi döda den gamla fossila ekonomin och föda den nya förnybara ekonomin, både på praktisk och politisk väg.
För att låneekonomin skall lyckas måste den erbjuda något bättre än ägandeekonomin. Det är i grunden att erbjuda bättre grejer, för lägre pris i ett miljövänligt format. Detta leder till att dagens förortsbo med sitt stora hus, bilar och prylhav kommer att se lika förlegad ut i förhållande till framtidens urbana människor som mjölnaren i jordbrukssamhället ter sig för oss i dag.
Jonas Biström
Studerar statskunskap vid Åbo akademi
Allt åt alla och stryk åt zombien
04.03.2010
av Jonas Biström
Vi är på väg in i en återvändsgränd. Vi försöker uppnå oändlig ekonomisk tillväxt i en ändlig värld. Ekonomisk tillväxt betyder mera produktion. Vi lever i en värld där den nuvarande produktionsekonomin är en levande zombie, produktionen av den fossila ekonomin hålls vid liv för att gynna en liten elit. På lite längre sikt är den nuvarande ekonomin olönsam och i framtiden kommer ekonomin att se totalt annorlunda ut. Spelplanet är förvrängt i förmån för den fossila ekonomin och födseln av den förnybara ekonomin förhalas. Produktionen är problemet. Hur ser då lösningen ut? Hur skulle då miljövänlig produktion se ut?Vi kan konstatera att det inte räcker att göra saker miljövänligare, utan vi måste göra miljövänliga saker. Ett exempel är hybridbilar. Att producera hybridbilar i stället för vanliga frigör oss inte från den bilcentrerade samhällsstrukturen som är omöjlig att göra miljövänlig. Detta betyder att en hel del av miljörörelsens ”miljötips” som presenteras som lösningar är otillräckliga och till och med farliga. Om någon människa gör några av dem känner hon att hon gjort sitt. Samtidigt inser
Vi kan sluta producera produkter. För vi vill inte ha produkter. Egentligen. Vad vi vill ha är den nyttan som produkten erbjuder. Både i fråga om praktisk nytta och social status. Vi vill inte ha kylskåp. Vi vill ha kall öl. Om vi kan få kall öl enkelt och billigt, utan kylskåp, kommer vi inte att sakna kylskåpet. Vi skall producera tjänster, inte produkter. Vardagliga exempel är bibliotek, gym, videouthyrning och taxibilar. Vi kan göra det miljövänliga alternativet intressantare både ekonomiskt och socialt.
Det vi skall producera är tjänster. Hur blir det miljövänligare om något görs som en tjänst? Huvudsakligen får man inbesparingar genom att produkter används effektivare (en borrmaskin används i medeltal 20 minuter av sin livstid), och därmed behövs färre produkter. Utöver det innebär produktion av tjänster att den som erbjuder tjänsten har i sitt intresse att minimera kostnaderna för den. Därmed leder det till att användningen av materia minimeras. Medan tvättmaskinsförsäljaren har i sitt intresse att sälja dig så många tvättmaskiner som möjligt, så är det i tvätteriets intresse att använda samma tvättmaskin så länge som möjligt. Om samma enhet skall producera varan, äga den och ansvara för återanvändningen (som med kopieringsmaskiner i vissa fall), blir det mycket intressant att producera varor som håller, och som är lätta att reparera samt enkla att återanvända.
Produktion av service är effektivast att ordna i städer, där är användarunderlaget stort. Desto tätare människor bor, desto lättare är det att erbjuda tjänster. Ju mera tjänster det erbjuds, ju lättare är det att bo tätt. Genom att kunna njuta av parkområden, hålla fester i hyrlokaler med kök, arbeta på arbetspunkter och njuta av kulturutbud, behöver man inte ett stort kök och vardagsrum, arbetsrum, egen gård eller hobbyutrymmen i sitt eget hem. Man kan bo i mindre lägenhet och därmed har man mera pengar att finansiera användningen av tjänster.
Två stora utmaningar för en ekonomi som består av att låna och inte att äga är praktiken av systemet och psykologin av ägande. Först den praktiska. När servicenätverket eller tjänsten inte finns tar det mycket tid och energi att låna saker. Det är också en risk att låna saker åt någon man inte känner om det inte finns någon garanti för att få den tillbaka hel. Samtidigt leder konstant effektivering av varuproduktionen till att varor blir billigare i förhållande till arbetstid hela tiden. För att överkomma denna utmaning måste man börja bygga upp enkla och robusta lånesystem - det går, som exemplen ovan visar. Potentialen att utveckla systemen tack vare nätverk och datorer är hittills nästan helt oanvänt.
Hur ett fungerande lånesystem ser ut kan variera mycket. För ett spännande inhemskt exempel, gå till www.kuinoma.fi. På Kuinoma kan vem som helst sätta upp sina produkter som andra sedan kan hyra. Om du t.ex. har dyr utrustning för fotografering som du inte behöver hela tiden, då kan någon annan dra nytta av den, utan att måsta köpa eget. Medan du själv inte förlorar på det. Ett annat exempel skulle vara att låna verktyg från ett verktygsbibliotek.
Nyckeln är Manzinis begrepp ”enabling solutions”, lösningar som möjliggör och förstärker människors aktörskap i en systematiserad värld. Tjänsten skall fungera som en plattform som gör människors liv lättare och bättre. Formen skall göra det enkelt att dela på resurser, så som energi, material, tid, kunskap, mjukvara, utrymme eller mat.
Den psykologiska barriären skapas av att marknadsföring i dagens läge går ut på att du blir lyckligare av att äga saker. Det måste bli åtråvärt att utnyttja service, inte att äga något. Det engelska företaget life/work har utvecklat begreppet ”service avundsjuka”, med sloganen ”du är vad du använder....inte vad du äger”. Man måste kunna visa vem man är, vilken status man har och vilken grupp man hör till med den service man utnyttjar.
En stor potential i produkt-service system är att de skapar nya nätverk i samhället. Servicen kan vara ägd av en organisation, förening eller annan sammanslutning. Detta kan ge människor kontroll över sina liv (sin mat, sin energi, sin omgivning, sin trafik). Tänk er en byggnad, vi kallar den användningscenter, i mitten av en livlig stadsdel, där du kan låna allt från verktyg till hobbyutrustning, plocka upp din låda närproducerad ekomat, tvätta kläder, ordna tillställningar, låna en bil och så vidare, allt på ett enkelt sätt ordnat så att man själv inte måste stressa med att äga allt. Det är ett sätt att ordna tillgång till vardagliga gods, genom att dela på tingen i en organiserad form, och därmed uppnå en högre levnadsstandard.
För att kunna skapa en förändring måste man ha förståelse av nuläget och en vision av framtiden. Båda dessa måste utvecklas vidare i miljörörelsen. Och sätten som dessa kommuniceras utåt måste bli mera inspirerande och klarare. Det som du alltså kan göra är inte att göra förändringar hemma och föra ut rosket utan att bygga upp ett socialt nätverk av serviceproduktion. Detta skall inte göras utan att man även inser behovet av samhällelig förändring på politisk nivå. För att göra ett miljövänligt och socialt rättvist, men framförallt ett lyckligt samhälle måste vi döda den gamla fossila ekonomin och föda den nya förnybara ekonomin, både på praktisk och politisk väg.
För att låneekonomin skall lyckas måste den erbjuda något bättre än ägandeekonomin. Det är i grunden att erbjuda bättre grejer, för lägre pris i ett miljövänligt format. Detta leder till att dagens förortsbo med sitt stora hus, bilar och prylhav kommer att se lika förlegad ut i förhållande till framtidens urbana människor som mjölnaren i jordbrukssamhället ter sig för oss i dag.
Jonas Biström
Studerar statskunskap vid Åbo akademi
