Tillbaka
Den starka sidan med den marxistiskt gröna tanken är en klarhet om det nuvarande tillståndet och de problem som hör till det, en klarhet som fås ur en analys av samhällets och mänsklighetens rötter, men dess svaga sida är de stränga kraven som står klara efter analysen. Jag kommer att göra en så förenklad presentation av Marx som möjligt, så att de läsare som inte är bekanta med marxistisk filosofi kan få grepp om huvudkoncepten, och hur dessa kan användas för att hjälpa den gröna tanken.
Marx grundade sin samhällsfilosofiska undersökning på dialektiska grunder, detta härstammade från den tyska idealistiska filosofen G.W.F.Hegels (dog 1831) bok "Andens fenomenologi". Hegel argumenterar att den mänskliga anden (världsanden) genom historien utvecklas mot högre och högre kunskap genom en metafysiskt dialektisk process, det är från Hegel Marx tog sin materialistiskt dialektiska metod. För övrigt så var Hegel en konservativ samhällsfilosof, han postulerade bl.a. det borgerliga samhället som något evigt. Men det är denna dialektik som tog Marx fram till sin samhällsanalys, om grunden för sin metod säger han i Grundrisse:
Marx tar som sin utgångspunkt skilsmässan mellan människa och natur, det är från denna punkt som han ser det nödvändigt att påbörja sin analys av samhället. Samhället växer fram enligt honom från de kamper som uppstår mellan proletariat och överklass, de som arbetar och de som inte arbetar, eller mera noggrant: de som arbetar och de som lever på de arbetandes arbete. Som man märker är alltså arbete ett nyckelord som löper genom hela den mänskliga historien, vad är då detta arbete i grund och botten?
Marx definition av arbete lyder: “En process mellan människa och natur, en process genom vilken människan genom sina egna handlingar förmedlar mellan natur och människa samt reglerar och kontrollerar naturen. "(Min övers.) Så arbete för Marx är en aktiv process där människan använder sig själv som instrument för att producera, denna produktion skapar sedan de förutsättningar som behövs för att leva. Men hur förbinds detta till vare sig vänstertanke eller grönhet?
Det första viktiga steget i samhällsutvecklingen mot det nuvarande tillståndet är den ursprungliga ackumulationen. Det är då land och människa (natur och människa) skiljs åt, markägande blir möjligt. I och med möjligheten att äga mark kan folk bli marklösa, dvs. tvingas att lönearbeta för att få mat och skydd, det är då den arbetandes arbete skiljs från hennes egna ambitioner och mål, människan instrumentaliseras. Detta fortsätter genom historien bl.a. under feodalismen. Sedan sker den andra stora steget i Marxistisk historia: industrialiseringen. Under industrialiseringen expanderas kapitalismen, då borgarklassen som lever på arbetarklassens bekostnad får tillgång till effektivare produktionsmedel i form av maskiner, löpande band o.s.v. Det kapitalistiska samhället koncentreras till städer, eller städerna koncentreras runt produktionsfetischen, som står som grund för den moderna miljöförstörelsen. Denna produktionsfetisch uppkommer som en slags självförsvarsmekanism som kapitalismen skapar och upprätthåller. Det är alltså frågan om en evig strävan efter vinst och expandering, medan Marx har en tanke om att evig produktion är möjligt så är inte den kapitalistiska produktionen det i och med dess tendens att skapa onaturliga behov. Denna överbyggnad av behov skall inte tolkas primitivistiskt, Marx menar inte att det enda vi behöver är mat och vatten, men att det vi behöver för att överleva i det kapitalistiska samhället (bilar att ta oss till arbete, telefoner, olika sätt att reproducera oss efter arbetet, energibehov som ökar exponentiellt o.s.v.) inte är hållbart, han menar inte att vi skall göra oss av med all vår egendom utan att problemet är just att samhället påtvingar oss sådana krav för överlevnad att vi hamnar ha ett överskott av produktion. Så problemet skapar kontinuerligt större problem.
Man får ofta höra att denna sorts analys är missvisande och att den endast skulle gälla för ett samhälle under 1800-tals förhållanden. Problemet är att produktionsfetischismen spridit sig från konkreta varor till tjänster, det är ett välkänt faktum för alla som läst samhällslära i grundskolan att samhällets produktion i industrialiserade länder mera och mera baserar sig på att producera tjänster.
Då pekar den romantiske 1800-tals kapitalisten hånade på slutsatsen och frågar vad vi då enligt Marx skall göra för att "rädda världen", Marx själv ansåg att kapitalismen var ett oundvikligt ont för att utveckla teknologin till den grad att vi skulle bli av med bl.a. våra miljöproblem. Som jag själv ser det så blir det ultimatum som ställs av den klassiska Marxismen strängt men tyvärr realistiskt; det finns tre utvägar: för det första en total regress (primitivism) detta skulle inte ha förespråkats av Marx själv för att det inte gynnar människans strävan efter att uttrycka sig. För det andra en drastisk nedskärning i populationstillväxten för att balansera resurserna, detta skulle inte heller falla Marx i smaken eftersom det skulle bara låta det kapitalistiska samhällsskicket fortsätta i mindre skala. För det tredje en, tyvärr idealistiskt, stor utveckling i teknologin. För Marx låg lösningen i att uppnå en så avancerad teknologi att människan kunde lösgöra sig från de bojor som kapitalismen lagt på henne, och ägna sig åt vetenskaperna och konsten. I denna situation skulle alltså egendom inte av praktiska skäl mera behövas, häri ligger även det vanliga missförståndet av leninistisk/maoistisk-kommunism som ett marxistiskt ideal, vilket inte kunde vara mera felaktigt. Mattias Lehtinen,
Studerar filosofi vid Helsingfors universitet
Marx, varuproduktionen och miljön
04.03.2010
av Mattias Lehtinen
Jag ämnar i denna text ge en kort översikt över de möjligheter som finns att kombinera klassisk Marxism med det mer eller mindre moderna ekologiska tankesättet och försöka peka ut svårigheter samt fördelar med ett sådant sätt. Mitt mål är också att genom detta försöka demonstrera hur den gröna tanken fundamentalt impliceras av vänsterrörelsen.Den starka sidan med den marxistiskt gröna tanken är en klarhet om det nuvarande tillståndet och de problem som hör till det, en klarhet som fås ur en analys av samhällets och mänsklighetens rötter, men dess svaga sida är de stränga kraven som står klara efter analysen. Jag kommer att göra en så förenklad presentation av Marx som möjligt, så att de läsare som inte är bekanta med marxistisk filosofi kan få grepp om huvudkoncepten, och hur dessa kan användas för att hjälpa den gröna tanken.
Marx grundade sin samhällsfilosofiska undersökning på dialektiska grunder, detta härstammade från den tyska idealistiska filosofen G.W.F.Hegels (dog 1831) bok "Andens fenomenologi". Hegel argumenterar att den mänskliga anden (världsanden) genom historien utvecklas mot högre och högre kunskap genom en metafysiskt dialektisk process, det är från Hegel Marx tog sin materialistiskt dialektiska metod. För övrigt så var Hegel en konservativ samhällsfilosof, han postulerade bl.a. det borgerliga samhället som något evigt. Men det är denna dialektik som tog Marx fram till sin samhällsanalys, om grunden för sin metod säger han i Grundrisse:
Marx tar som sin utgångspunkt skilsmässan mellan människa och natur, det är från denna punkt som han ser det nödvändigt att påbörja sin analys av samhället. Samhället växer fram enligt honom från de kamper som uppstår mellan proletariat och överklass, de som arbetar och de som inte arbetar, eller mera noggrant: de som arbetar och de som lever på de arbetandes arbete. Som man märker är alltså arbete ett nyckelord som löper genom hela den mänskliga historien, vad är då detta arbete i grund och botten?
Marx definition av arbete lyder: “En process mellan människa och natur, en process genom vilken människan genom sina egna handlingar förmedlar mellan natur och människa samt reglerar och kontrollerar naturen. "(Min övers.) Så arbete för Marx är en aktiv process där människan använder sig själv som instrument för att producera, denna produktion skapar sedan de förutsättningar som behövs för att leva. Men hur förbinds detta till vare sig vänstertanke eller grönhet?
Det första viktiga steget i samhällsutvecklingen mot det nuvarande tillståndet är den ursprungliga ackumulationen. Det är då land och människa (natur och människa) skiljs åt, markägande blir möjligt. I och med möjligheten att äga mark kan folk bli marklösa, dvs. tvingas att lönearbeta för att få mat och skydd, det är då den arbetandes arbete skiljs från hennes egna ambitioner och mål, människan instrumentaliseras. Detta fortsätter genom historien bl.a. under feodalismen. Sedan sker den andra stora steget i Marxistisk historia: industrialiseringen. Under industrialiseringen expanderas kapitalismen, då borgarklassen som lever på arbetarklassens bekostnad får tillgång till effektivare produktionsmedel i form av maskiner, löpande band o.s.v. Det kapitalistiska samhället koncentreras till städer, eller städerna koncentreras runt produktionsfetischen, som står som grund för den moderna miljöförstörelsen. Denna produktionsfetisch uppkommer som en slags självförsvarsmekanism som kapitalismen skapar och upprätthåller. Det är alltså frågan om en evig strävan efter vinst och expandering, medan Marx har en tanke om att evig produktion är möjligt så är inte den kapitalistiska produktionen det i och med dess tendens att skapa onaturliga behov. Denna överbyggnad av behov skall inte tolkas primitivistiskt, Marx menar inte att det enda vi behöver är mat och vatten, men att det vi behöver för att överleva i det kapitalistiska samhället (bilar att ta oss till arbete, telefoner, olika sätt att reproducera oss efter arbetet, energibehov som ökar exponentiellt o.s.v.) inte är hållbart, han menar inte att vi skall göra oss av med all vår egendom utan att problemet är just att samhället påtvingar oss sådana krav för överlevnad att vi hamnar ha ett överskott av produktion. Så problemet skapar kontinuerligt större problem.
Man får ofta höra att denna sorts analys är missvisande och att den endast skulle gälla för ett samhälle under 1800-tals förhållanden. Problemet är att produktionsfetischismen spridit sig från konkreta varor till tjänster, det är ett välkänt faktum för alla som läst samhällslära i grundskolan att samhällets produktion i industrialiserade länder mera och mera baserar sig på att producera tjänster.
Då pekar den romantiske 1800-tals kapitalisten hånade på slutsatsen och frågar vad vi då enligt Marx skall göra för att "rädda världen", Marx själv ansåg att kapitalismen var ett oundvikligt ont för att utveckla teknologin till den grad att vi skulle bli av med bl.a. våra miljöproblem. Som jag själv ser det så blir det ultimatum som ställs av den klassiska Marxismen strängt men tyvärr realistiskt; det finns tre utvägar: för det första en total regress (primitivism) detta skulle inte ha förespråkats av Marx själv för att det inte gynnar människans strävan efter att uttrycka sig. För det andra en drastisk nedskärning i populationstillväxten för att balansera resurserna, detta skulle inte heller falla Marx i smaken eftersom det skulle bara låta det kapitalistiska samhällsskicket fortsätta i mindre skala. För det tredje en, tyvärr idealistiskt, stor utveckling i teknologin. För Marx låg lösningen i att uppnå en så avancerad teknologi att människan kunde lösgöra sig från de bojor som kapitalismen lagt på henne, och ägna sig åt vetenskaperna och konsten. I denna situation skulle alltså egendom inte av praktiska skäl mera behövas, häri ligger även det vanliga missförståndet av leninistisk/maoistisk-kommunism som ett marxistiskt ideal, vilket inte kunde vara mera felaktigt. Mattias Lehtinen,
Studerar filosofi vid Helsingfors universitet
